Bedömning.
Bedömningens princip
är en sammanvägning av förtjänster och fel.
Vid bedömningen skall domaren väga en hunds förtjänster
och fel mot varandra. Domaren skall i första hand notera
de förtjänster som hunden har och som motsvarar mot
rasens typ. En bedömning får inte bestå i ett
ensidigt sökande efter och en uppräkning av en hunds
fel.
Den övergripande anvisningen skall vara att varje avvikelse
från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till graden av avvikelse och sammanvägas med hundens förtjänster.
Exteriörbedömningen
vilar på domarens kunskap om rasen och hans/hennes fria
skön att använda denna kunskap i sammanvägningen
av fel och förtjänster. Denna viktiga allmänna
princip sätts ur spel endast när det i den officiella
standarden klart anges att ett fel är diskvalificerande,
eller när det i standarden anges att förekomsten
av ett visst fel skall leda till att en viss kvalitetsprisvalör
inte får överskridas. Diskvalificerande fel skall
alltid medföra att hunden ges 0 pris.
Man finner ofta i rasstandarder listor med fel med angivande
av felens grad av allvar utöver uppräkning av diskvalificerande
fel. Likaså har ofta rasklubbar i kompendier och sammanfattningar
angivet hur ett visst fel skall knytas till viss prisvalör.
Det
är viktigt att komma ihåg att informationer och
synpunkter av detta slag skall ses som värdefulla rekommendationer
och inte något annat. Finns inte tydliga direktiv i
den officiella standarden, så gäller grundprincipen
att fel och förtjänster vägs mot varandra.
Automatisk låsning av fel till prisvalör gynnar
inte en bedömning som fokuserar på hundarnas förtjänster
och riskerar också att leda till att man får en
vinnande hund med minsta fel, men som kanske inte alls är
den värdefullaste ur typ- och helhetssynvinkel.
Det är viktigt att framhålla att en domares fria
skön aldrig skall tolkas som en rättighet
att ersätta i välgrundad kunskap baserade beslut
med subjektivt tyckande.
I boxerns standard finns inga diskvalificerande fel utan
felen skall bedömas som att varje avvikelse från
standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till graden av avvikelse.
Detaljgranskningen skall göras ingående och omsorgsfullt
och på samma sätt och lika noggrant för alla
anmälda hundar oavsett hundarnas kvalitet. Varje utställare
har rätt att få en respektfull ingående,
skriftlig redovisad granskning av hunden
Domaren
inleder med att granska alla hundarna i en klass samlade i
ringen både i stillastående och i rörelse.
Domaren gör här sin första klassificering av
de enskilda hundarnas typ och helhet.
Därefter följer granskningen av varje hund var för
sig, varvid domarkritiken skrivs.
Under kritikformulärets rubrik Typ
och Helhetsintryck redovisar domaren i ord den helhetsbild
hunden ger; (Utmärkt, Mycket God, Godtagbar, Otypisk).
Bedömningen av den enskilda hundens
typ och helhet, skall vara hundutställningens primära
moment. Bedömningen av hundens detaljer kommer alltid
i andra hand, som en följd härav kan en hund inte
tilldelas högre pris än det dess typ berättigar
till, men väl ett lägre, om detaljgranskningen skulle
ge anledning härtill.
I
detaljgranskningen anger domaren de kommentarer han/hon önskar
göra angående t ex fel och förtjänster
vägts samman etc.., samt också den skrivna motiveringen
till ett eventuellt 0 pris eller KEP.
Vid
typbeteckning så gäller följande knytning
mellan typbeteckning och kvalitetsvalör:
Utmärkt typ skall ge Ck om inte detaljgranskningen
föranleder sänkning.
Mycket God skall ge 1:a pris om inte .....
God skall ge 2:a pris om inte.....
Godtagbar skall ge 3:e pris om inte .....
Otypisk skall ge 0 pris.
Det är angeläget att den skrivna kritiken på
ett respektfullt och begripligt sätt motiverar det kvalitetspris
hunden givits. Det är särskilt viktigt om hunden
erhållit ett pris som är lägre än svarande
mot typbeteckningen.
Domarens
helhetsintryck av hunden påverkas av det sätt,
på vilket den presenteras och visar upp sig i ringen.
En hund som uppträder störande för medtävlande
i ringen kan av domaren avvisas och skall då ges KEP
och förhållandet noteras i den skrivna kritiken,
om hundens beteende inte motiverar att den skall ges 0 pris.
Förvärvade
defekter.
Sådana förvärvade defekter som domaren själv
enkelt kan identifiera bör vid kvalitetsbedömningen
inte tillmätas betydelse, såvida de inte är
av sådan art, att de omöjliggör eller försvårar
bedömningen av t ex rörelsefunktionen eller genom
att de tydligt och menligt påverkar hundens helhetsintryck.
Förvärvade defekter kommer alltså att kunna
spela större roll vid konkurrensbedömningen än
vid individbedömningen. Utställare som önskar
att domaren blir medveten om att ett fel förvärvat
äger rätt till ringsekreteraren överlämna
veterinärintyg som styrker detta. Intyget skall vara
skrivet på särskild blankett (F145) i enlighet
med utställningsbestämmelserna. Det är likväl
alltid domaren som avgör hur det aktuella felet skall
vägas in i bedömningen av hunden.
Mätning.
Mätning av mankhöjd får göras i varje
ras efter domarens önskan. Bör göras i de fall
domaren inte känner tillräcklig säkerhet i
fråga om hundar av ras, för vilken standarden föreskriver
särskilda maximi- och minimått.
Skall göras (är obligatorisk) i vissa raser i enlighet
med specialklubbs önskan och SKK:s beslut.
Kvalitetsvalörerna.
Kraven för de olika kvalitetsvalörerna är inte
möjliga att exakt och täckande definiera. Nedanstående
beskrivningar är avsedda att ge domare och utställare
en gemensam ledning av innebörden i denna prissättning.
Certifikatkvalitet
(Ck)
En i alla avseende typisk ock korrekt byggd hund med så
framträdande förtjänster och så oväsentliga
fel, att den är ett utmärkt avelsresultat och kan
ställas upp som ett mål för uppfödarens
avelsarbete.
Kommentar: OBS att Ck är en kvalitetsvalör och
skall inte uppfattas som ett pris för domaren att använda
som en extra belöning vid konkurrensbedömning.
Det är principiellt riktigt att bestämma
om en hund skall tilldelas Ck redan vid individbedömningen
även om detta praktiskt taget aldrig sker utan Ck delas
vanligen ut vid placeringen i konkurrensklasserna.
1:a
pris vid kvalitetsbedömning Typisk och i huvudsak
korrekt byggd hund med påtagliga förtjänster
och vars exteriörfel inte är mer framträdande
än att den kan sägas vara ett mycket gott avelsresultat.
2:a pris vid kvalitetsbedömning I typ och byggnad
god hund vars exteriörfel inte är mer framträdande
än att den kan sägas vara ett gott avelsresultat.
3: pris vid kvalitetsbedömning I typ god hund
vars exteriörfel inte är av mera allvarig art än
att den kan sägas vara ett godtagbart avelsresultat.
0 pris (liktydigt med diskvalifikation) Tilldelas hund
som är exteriört otypisk eller har i standarden
angivna diskvalificerande fel, har anatomiska defekter väsentligen
påverkande häls och sundhet, är kryptorchid
eller har oacceptabel mentalitet.
KEP
(kan ej prisbelönas).
KEP används antingen p g a omständigheter som beror
på hundens förare eller är relaterat direkt
till hunden. Ovan ha har beskrivits förhållanden
där en hund skall/bör tilldelas KEP p g a omständigheter
som angår presentationen av hunden och förarens
beteende etc.
KEP kan också i undantagsfall tilldelas hund, som visas
i sådant skick att domaren inte kan bilda sig någon
säker uppfattning om dess kvalitet. Exempel på
detta är om hunden har uppenbara brister i uppvisnings-
och ringkultur eller visas i dålig kondition. Vidare
kan en hund på grund av skada visa upp sig så
illa att dess rörelser är svårbedömda.
Juniorklass
och unghundsklass.
Domaren bör i dessa klasser ta hänsyn till sådana
anatomiska detaljer som rimligen inte kan vara fullt utvecklade
hos den unga hunden. Däremot gäller att fel som
sannolikt inte kommer att utvecklas till det bättre,
t ex fel färgteckning och olika defekter, skall bedömas
med samma krav som i öppen klass. CK skall endast tilldelas
juniorer eller unghundar som uppfyller de ovan beskrivna kraven
för CK och alltså utan speciell hänsyn till
att hunden inte är färdigutvecklad.
Muntlig
kritik.
Domare uppmuntras att genomföra bedömningen så
instruktivt och lärorikt som möjligt, och när
omständigheterna tillåter det hålla s k vid
både individ- och konkurrensbedömningarna. Vid
vissa typer av utställningar (rasspecialer), så
är en muntlig kritik och öppen redovisning mer självklar
och efterfrågad än vid andra utställningar.
Domaren motiverar då sina domslut med en kortfattad
muntlig kritik och talar om för utställare och publik
varför hundarna ges de priser och placeringar de fått.
Domaren erinras också om att muntlig kritik är
f n den enda möjligheten att tydligt motivera konkurrensplaceringar
för utställare och publik.
En rätt formulerad muntlig kritik ökar förtroendet
för domaren, förbättrar förhållandet
mellan utställare och domare och kan undanröja många
anledningar till missförstånd och missnöje.
|